Kärleken är som vägen,
den bär åt två håll.
Som universum,
evig men begränsad.
Hur mycket orkar vi ge?
Hur mycket kan vi ta emot?

Vad är för mycket,
vad är för lite?
Utan stoppskylt, rusar vi
utan att tänka,
utan att känna,
utan att uppskatta.

Vi ser inte
de vänliga leendena,
missar tacken och hejen.
Alla kramar i ett sms.

Och det där hjärtat,
som bultar i dig,
som bultar för dig.

När tystnaden är här,
när du är stilla,
när ditt sinne är lugnt.
Då, först då,
kan du höra,
kan du känna
kärlekens bultande hjärta.