Min framtid

Ett nyckfullt ögonblick
stal mig min framtid,
den tillfälligt hoptimrade.
Jag skall bygga den upp mycket skönare
såsom jag tänkt den från början.
Jag skall bygga den upp på den fasta marken
som heter min vilja.
Jag skall resa den upp på de höga pelare
som heta min ideal.
Jag skall bygga den med en hemlig lönngång
som heter min själ.
Jag skall bygga den med ett högt torn
som heter ensamhet.

Av: Edith Södergran

Ur boken ”Samlade dikter, ´Den svenska expressionismens drömmerska och sångerska´ ”

Om E. Södergran

Edith Södergran (1892–1923) var en finlandssvensk poet som räknas som en av modernismens pionjärer i Norden. Hon levde ett kort, ganska isolerat liv och dog ung av tuberkulos. Hennes poesi bröt mot alla regler för hur poesi skulle skrivas på den tiden. Istället för rim och fasta rytmer använde hon fria verser, starka bilder och ett personligt, direkt språk.

Hennes dikter handlar ofta om stora känslor som kärlek, längtan, andlighet och döden. De är fyllda av natur, mystik och en stark känsla av att vara annorlunda och utanför. Många av hennes verk blev inte uppskattade under hennes livstid, men efter hennes död insåg man vilken banbrytande och genial poet hon var. Idag ses hon som en av de viktigaste poeterna i Skandinavien.