Kategori: Uncategorized

Plast eller trä.Ett kartotek rymmer allt.Tankar, drömmar.Sorgen, kallt sorterad. Skriv ett nummer, skriv en rad.Skriv ett nummer, skriv en rad.Ditt livs bok ryms på ett kort. Inga namn, inga titlar.Inga krångliga stavelser.Varje känsla har ett index.Varje dröm har fått en identitet.En rad, ett nummer.En rad, ett nummer.Livet i en kort sekvens.Vad blir ditt dödstal?

Det börjar gå för långt nu,snart är inte ens min tysta tid fredad.Snart finns ingen ångestfri hamn,bara en flod som aldrig slutar stiga.Idag bär jag ångest inför ångesten,ledsen inför ledsenheten,arg inför ilskan –men aldrig en glimt av glädje i förväg. Aldrig en extra dag av ljus,bara besvikelse,en misströstan som vägrar släppa taget.Ett liv utan hopp,…

Korsfästelsen var aldrig ett slutgiltigt farväl,inte heller var din uppfärd en flykt från vår jord.Kanske var det Fadersplanens dolda arkitektur:att låta det begränsade brista för att bli universellt. Du lämnade de dammiga stigarna i Galiléen bakom dig,inte för att överge dem, utan för att omsluta dem.Jerusalems murar och Mellanösterns hettablev för små för en gudomlighet…

Livet känns ibland som någotjag ännu inte riktigt har hunnit fram till,som om jag står med nummerlapp i handeni ett sterilt väntrumdär luften luktar damm och lysrör,där klockans visare inte går—de skär,de skär tyst genom dagarnaoch lämnar små sår av tid efter sig. Jag sitter där och väntarpå att livet ska ropa upp mitt namn.…

Det finns ingen utsida.Ingen plats där andetaget slutaroch rymden tar vid.Varat är inte arkitekten bakom muren,utan själva stenen, sprickan och ljusetsom smyger sig igenom. Det är en närvaro utan kanter,en vibration i atomens hjärta,där varje partikel bär på ett ekoav det som är oändligt mycket mer.Du vilar inte inför det heliga,du vilar inuti det. Som…

Vi föds i rum med färdigvalda färger,där golven nötts av steg vi aldrig sett.En gammal mantel, tung av gyllne ränder,blir till ett skydd mot allt som känns för hett.Det är så tryggt att vandra andras stigar,där varje sten är lagd av fars och farfars hand,men själen tystnar sakta, när den tigeroch knyts av trohetens osynliga…

Vid Slussen, där betongen gråter rostigt vatten,och vinden piskar ansikten som döljs i kragar,där sitter Du inte på en tron av guld och dömer. Du sitter på en bänk med den vars darrande händerförgäves söker värme i en tom kaffemugg. Här är svaret inte en logisk ekvation om ondska, inte en urmakare som ser sitt…

Ibland tror jag att jag blivit galen,när tankarna snurrar sin vilda dans.Var kommer de ifrån, alla dessa valen?Från vilken källa, ur vilken instans? Bravader, spektakel och illusioner,ständiga, malande spekulationer.Från vilken AI hämtas informationen?Är hen en tvivlare – eller bara en dåre?En dåre som sväljer allt med hull och hår. Varför tror jag på skiten som…

Bläcket är inte bläck.Det är tyngd.Mörker.Upphämtat ur tjäransom långsamt lagt sigpå botten av min själ. När tomheten kommer –den välsignade, livsfarliga tystnaden –börjar händerna röra sigutan mig.Två bleka spindlarväckta av papprets lukt.Jag betraktar demsom om de tillhör någon annan. Pennan hålls hårt,krampaktigt,med en hunger som liknar begär. Skriv,viskar handlederna.Aldrig hjärnan.Aldrig därifrån. Hjärnan är bara en…

De viskar att varje lyft av foten,där solen står i zenit,är Sanningens nord. Men hur bedömer vi de skiftande kurserna,där kompassnålen darrar?Även skeva slagkan vara en segling mot målet. Ty en gir åt styrbordkan vara en vindpust framåt,och även en mot babord;om det är den ö du söker. Kan tillbakagång – vara framfart? Ja, om…