Jag är människan vid berget Sinai,
står vid dess fot,
orolig, rädd för att vidröra.
En halv meter är allt som skiljer oss –
den osynliga gränsen dragen.

Jag vågar ej gå längre,
då dödens hot skriker i mitt huvud,
en rädsla djupt inpräntad.
Men också en djup respekt och vördnad
för samhällets makt och majestät.

Berget, dess heliga boning,
där åskväder och blixtar mystiskt lyser,
där ett starkt hornljud hördes.
Hela samhället darrade våldsamt,
och jag av ren skräck.

För vem är jag, denna lilla själ,
att närma mig ett sådant berg?
Vem är jag, mot dess lag,
dess eld och dess majestät?