I en skuggsam skog jag står,
blickar ut mot ljusets äng,
där blommor står i full blom,
men i mitt öga är allt dött.

Jag ser mig som en siluett,
som om jag redan var där,
på grönskande, ljusa fält,
men skogen håller mig kvar.

Jag står vid ett vägskäl,
en strid mellan två val,
min själ vill vidare, fri,
men min kropp är en bur av stål.

Jag vet inte ens vad vidare är,
har aldrig varit där,
bara i detta vissna landskap,
som är min fånge, min kropp, min själ.