Orginal titeln på denna var ”Vandrat varandra hem”. Dikten är tillägnad min för alltid bästa vän Johan Alhild.

Vi är lika gamla nu, du och jag,
Vid denna gräns fann du din ro.
Men kampen dröjer kvar i mig.

Våra historier var olika, det är sant,
Ändå delade vi varje nu.
I ur och skur, i vått och torrt land,
Vandrade vi ständigt varandra hem.

Vi var oskiljaktiga, varandras spegel,
Kanske rentav för lika ibland…

Du ska veta att jag än vandrar
Men utan dig, min like, vid min sida.
Samtalet har tystnat, tystnat ner,
Och allt vi delade bär jag ensam nu,
Djupt inom mig.

Tänk så många gånger vi gick
Den välbekanta vägen till slut.
Men nu är det jag, min vän,
Som ensam vandrar hem.