Man reser överallt, men känner inget alls;
en flimrande bildström där själen sällan kallas.
En blick på tusen platser, en snabb, digital gest,
där minnet är kortare än en enkel gäst.

Man ser i varje hörn, men når ingen insikt klar,
ty skärmen reflekterar bara det som redan var.
En yta full av fakta, statistik, data tung,
men kunskapen förblir ett fjärran, barnsligt gung.

Man samlar på information, ett bråttom klick i nuet,
en skattkista av trådar utan trädets skugga eller djup.
Och äventyr man söker i simulacras lek,
men hungern efter något stort är tunn och blek.

Man samlar på ”vänner” och följare på rad,
en digital gemenskap, en myrstack av glada blad.
Man ropar i etern, men når aldrig fram,
och möter ingen människa bakom den kalla ram.

Och mitt i denna rörelse, av sken och digitalt liv,
står jag ensam kvar vid mitt tomma driv.
Den ständiga jakten efter det som inte finns,
gör att den egna spegelbilden alltid förblir dens.