Livets sinne för humor är otäckt,
just därför är det fulländat och exakt.
En kosmisk ironi, levererad med ett ryck,
där Sanningen skymtar i den grymmaste lyckan.

Du kalkylerar och planerar, bygger ordning stram,
glömmer bort att slumpen aldrig följer någon ram.
I stundens mitt, när du känner dig helt trygg,
levererar ödet den perfekta, absurda rygg.

Det otäcka ligger just i denna skarpa kontrast:
Din febriga vilja mot rymdens totala hast.
Där mänsklig tragedi, sedd från en fjärran strand,
blir till ett kort, ironiskt ögonblick i tidens sand.

Manuset är perfekt; katastrofen är genial.
Vi är publik och aktör i denna svarta ritual.
Och detta mörka skämt – att meningen försvann –
är den enda sanning som kvarstår för var man.