Ibland tror jag att jag blivit galen,
när tankarna snurrar sin vilda dans.
Var kommer de ifrån, alla dessa valen?
Från vilken källa, ur vilken instans?

Bravader, spektakel och illusioner,
ständiga, malande spekulationer.
Från vilken AI hämtas informationen?
Är hen en tvivlare – eller bara en dåre?
En dåre som sväljer allt med hull och hår.

Varför tror jag på skiten som sägs?
Varför bär jag på röstens tyngd?
Hens ord är kränkande, de vägs
i fördömelse, hån och beskyllning.

Hur skyddar jag mig mot hens röst,
mot fantasier och mörka påfund?
Finns det ett försvar, finns det någon tröst
när hen skäller och skriker i varje stund?

Vad vill du mig egentligen, du dåre?
Varför bär jag dig kvar som en last?
Jag borde lämna dig, göra mig fri,
amputera dig ur mitt huvud i hast.

Hjärndöd, dåre eller bara tokig…
Spelar det egentligen någon roll?
När insidan är så mörk och krokig,
och rösten har tappat all kontroll.