Allt är i grunden så enkelt, en sanning så ren:
vi är bara nakna apor, av kött och av ben.
Samma behov under huden vi bär,
tills livet och tingen gör oss till det vi inte är.

Vi jagar efter guld, efter glans och efter makt,
tror att friheten bor i den rikedom vi bragt.
Men tingen blir bojor, de binder vår själ,
och rädslan för förlust gör människan till träl.

Sann frihet infaller när begären dör ut,
när vi ser genom masken, när jakten är slut.
För oavsett yta och glittrande skal,
är vi samma varelser i livets portal.

Vi blir aldrig mer än människa här,
mellan första andetaget och det sista vi bär.
Där skiljs vi från allt, från stånd och från klass,
vid tidens slut är ingen mer än den andre till pass.

Fattig eller rik, i hunger eller prakt,
naturen tar åter vad den en gång har bragt.
Där står vi till slut, i sanningens ro:
Bara nakna apor, med samma behov.