Kategori: Uncategorized
-
Vid Slussen, där betongen gråter rostigt vatten,och vinden piskar ansikten som döljs i kragar,där sitter Du inte på en tron av guld och dömer. Du sitter på en bänk med den vars darrande händerförgäves söker värme i en tom kaffemugg. Här är svaret inte en logisk ekvation om ondska, inte en urmakare som ser sitt…
-
Ibland tror jag att jag blivit galen,när tankarna snurrar sin vilda dans.Var kommer de ifrån, alla dessa valen?Från vilken källa, ur vilken instans? Bravader, spektakel och illusioner,ständiga, malande spekulationer.Från vilken AI hämtas informationen?Är hen en tvivlare – eller bara en dåre?En dåre som sväljer allt med hull och hår. Varför tror jag på skiten som…
-
Bläcket är inte bläck.Det är tyngd.Mörker.Upphämtat ur tjäransom långsamt lagt sigpå botten av min själ. När tomheten kommer –den välsignade, livsfarliga tystnaden –börjar händerna röra sigutan mig.Två bleka spindlarväckta av papprets lukt.Jag betraktar demsom om de tillhör någon annan. Pennan hålls hårt,krampaktigt,med en hunger som liknar begär. Skriv,viskar handlederna.Aldrig hjärnan.Aldrig därifrån. Hjärnan är bara en…
-
De viskar att varje lyft av foten,där solen står i zenit,är Sanningens nord. Men hur bedömer vi de skiftande kurserna,där kompassnålen darrar?Även skeva slagkan vara en segling mot målet. Ty en gir åt styrbordkan vara en vindpust framåt,och även en mot babord;om det är den ö du söker. Kan tillbakagång – vara framfart? Ja, om…
-
Kan det vara så, att ett skikt vilar dolt,likt en hinna vi ännu ej rört?Inte en fjärran strand eller sagans land,men en sanning vi sällan har hört. Det är ingen separat plats vi når,inget rike långt bortom vår sfär,men en verklighet som plötsligt blir vår,när de inre bilderna tärs. När murarna faller och tanken tar…
-
Livets sinne för humor är otäckt,just därför är det fulländat och exakt.En kosmisk ironi, levererad med ett ryck,där Sanningen skymtar i den grymmaste lyckan. Du kalkylerar och planerar, bygger ordning stram,glömmer bort att slumpen aldrig följer någon ram.I stundens mitt, när du känner dig helt trygg,levererar ödet den perfekta, absurda rygg. Det otäcka ligger just…
-
Man reser överallt, men känner inget alls;en flimrande bildström där själen sällan kallas.En blick på tusen platser, en snabb, digital gest,där minnet är kortare än en enkel gäst. Man ser i varje hörn, men når ingen insikt klar,ty skärmen reflekterar bara det som redan var.En yta full av fakta, statistik, data tung,men kunskapen förblir ett…
-
Orginal titeln på denna var ”Vandrat varandra hem”. Dikten är tillägnad min för alltid bästa vän Johan Alhild. Vi är lika gamla nu, du och jag,Vid denna gräns fann du din ro.Men kampen dröjer kvar i mig. Våra historier var olika, det är sant,Ändå delade vi varje nu.I ur och skur, i vått och torrt…
-
I en skuggsam skog jag står,blickar ut mot ljusets äng,där blommor står i full blom,men i mitt öga är allt dött. Jag ser mig som en siluett,som om jag redan var där,på grönskande, ljusa fält,men skogen håller mig kvar. Jag står vid ett vägskäl,en strid mellan två val,min själ vill vidare, fri,men min kropp är…
-
Jag minns då jag var liten, leken som hette ”Hela havet stormar”. Jag kan känna mig där än, som ynglingen som stod ensam, stum, i mitten av cirkeln av alla stolar, då alla andra satt sig och föll ut i det förlösande skrattet. Jag minns det som igår. Jag minns även gymnastikens sal, och de…
